Isak - en resvan kille visar det sig

Gräver djupare i Isak Lampas historia (hädanefter använder jag hans svenska namn, det blir enklare). Jag har blivit riktigt intresserad av släktforskning efter Amerikaresan. Med hjälp av Ancestry.se upptäcker jag att min kära vän Isak, faktiskt verkar ha varit "over there" en gång innan den slutliga utvandringen. Kan det verkligen stämma? Det var inget som historieforskande "kusin" Marvin Lamppa nämnde. Är det månne ett forskningsmässigt break-through för mig???

Men faktiskt. Isak Lampa, född 1864, finns med på passagerarlistan för ångaren Orlando som lämnade Göteborg den 5 augusti 1887, med kurs mot Hull. Den 19 augusti reser han vidare från Liverpool mot New York. Hmm, 23 år gammal reser han mot okänt land för första gången. Modig kille denna Isak må jag säga. Eller desperat. Undrar om han hade med sig några kompisar eller om han stämt möte i NY. Måste gå igenom passagerarlistorna ytterligare...

Nåväl, nästa gång han dyker upp är 1 november 1892 som passagerare på ångaren Cameo som lämnar Göteborg med destination Grimsby, och sedan verkar resan ha gått vidare mot NY. Nu börjar han bli riktigt berest min kära släkting.

Intressant att notera är att han ibland registreras som finländare, ibland som svensk. Nej, det har minsann aldrig varit alldeles enkelt att vara tornedaling.

Nästa gång Isak dyker upp är i amerikanska folkräkningen från år 1900. Nu har Isak slagit sig ner i gruvorten Virginia i Minnesota. Samma Virginia där vi träffade tant Bertha, pappas tremänning och en riktigt hjärtlig, finsktalande, handarbetsintresserad 87-årig dam som gav min 75-årige far två par hemstickade strumpor och en burk hemgjord marmelad. Lill-pappa, 75, var glad som en liten pojke när han tog emot presenterna.

Hur ska det gå för Isak i det nya landet? Och varför lämnade han Kainulasjärvi och Norrbotten? Frågetecknen hopar sig.

Fortsättning följer...

PS. Båten på bilden är ångaren Orlando som tog Isak över Atlanten den allra första gången.

Isaac, Isaac, varför lämnade du allt

Precis hemkommen från en resa till USA. Anledningen till detta besök i Embarrass, Minnesota, heter Isak Lampa. En höstdag hängde denne yngling, då 23 år, sin ränsel över ryggen och tog stigen som ledde ut ur hembyn. Kvar lämnade han sin far, sin mor och alla bröderna som han skulle aldrig mer skulle återse.

Så kan det gå. Etthundra trettio år senare reser vi, min far, min man och jag, i en hyrbil genom Minnesotas djupaste skogar. Vi reser i Isak Lampas fotspår. Han är död sedan länge men hans ättlignar finns kvar och de är släktingar till oss. Inte så väldigt nära kanske, Isak var bror till min farmors far August Lampa.

Vaför gav sig denne yngling, näst äldst i syskonskaran och av sin far utsedd att ärva hemgården, iväg från allt?

Ja, det kan man kan ju fundera över och det är precis vad hans ättlingar gör. Funderar. Och de verkar ha undrat länge. Men Marvin Lamppa, som vi bor hos, har gjort en hel del forskning i ämnet och han vet mer. Det var något Isak ville smita ifrån, det anar man ju.

År 1892 stiger vår vän i land i Amerika, nu under namnet Isaac Lamppa, tar sig till Duluth i Minnesota där han öppnar ett boardinghouse tillsammans med sin nyblivna hustru Sofia, även hon från Norrbotten. Några år senare finns noteringar om att han köper han mark i Embarrass och anlägger ett stort jordbruk. Familjen får tolv barn, varav nio överlever, åtta söner och en dotter.

Allt detta får vi höra berättas om i Embarrass Town Hall, där släktmöte arrangeras med anledning av vårt besök. Jessus så många snälla gubbar som möter upp och nästan lika många damer och några yngre släktingar också. Och vips så känns dessa tre- eller fyrmänningar riktigt nära och kära. På riktigt faktiskt.

Och jag får i uppdrag att hålla tal så jag berättar om min farmor Elsa, född Lampa, och kärvheten och hjärtligheten känns tydligen igen även här på andra sidan Atlanten. Jag berättar om den där asken i trä där hon förvarade sina fotografier och om den där bilden som föreställde en välklädd tant och farbror framför en stor, blänkande bil. I bakgrunden tronade skylten, "The Lampa Store".

Javisst, det visar sig vara Isaks son Axel med hustru och där i the Town Hall finns Dennis, Axels son, som kramar om min pappa Olle med tårfyllda ögon. De har träffats tidigare när Dennis besökt Sverige och de pratar ivrigt, ömsom på engelska, ömsom på finska. För språket från de gamla hemtrakterna i Tornedalen har de behållit, de äldsta i släkten Lampa.

Ja jessus vilken resa. Jag tänker på Isaac och den andra nybyggarna som fick slita så hårt för att öppna upp marken. Idag är allt igenvuxet och snårigt. Kvar finns en massa Lamppa-ättlingar i sitgande ålder. De unga har flyttat till Boston eller Minneapolis eller andra storstäder. Samma glesbygd som här med andra ord.

"Har ni gruvor i Finland", frågar släktingen Earnie (tror jag det var).
I Finland? Jajjamän. Finländare är vad de tror att de är och det hjälper inte att vi förklarar att vårt gemensamma utgångsläge, byn Kainulasjärvi, faktiskt ligger i Sverige. Och det spelar väl ingen större roll. Länder och gränser, ja inte ens världshav, känns speciellt viktiga där i värmen och gemenskapen i the Town Hall i Embarrass, Minnesota.

Varför gav han sin iväg den där gången, Isaac? Ja det är en lång story som ni får veta mer om i min nästa blogg...

PS: Isacc är förresten den reslige mannen till höger, sedemera pastor i Embarrass Apostolic Lutheran congregation, dvs den lestadianska församlingen.