Precis hemkommen från en resa till USA. Anledningen till detta besök i Embarrass, Minnesota, heter Isak Lampa. En höstdag hängde denne yngling, då 23 år, sin ränsel över ryggen och tog stigen som ledde ut ur hembyn. Kvar lämnade han sin far, sin mor och alla bröderna som han skulle aldrig mer skulle återse.
Så kan det gå. Etthundra trettio år senare reser vi, min far, min man och jag, i en hyrbil genom Minnesotas djupaste skogar. Vi reser i Isak Lampas fotspår. Han är död sedan länge men hans ättlignar finns kvar och de är släktingar till oss. Inte så väldigt nära kanske, Isak var bror till min farmors far August Lampa.
Vaför gav sig denne yngling, näst äldst i syskonskaran och av sin far utsedd att ärva hemgården, iväg från allt?
Ja, det kan man kan ju fundera över och det är precis vad hans ättlingar gör. Funderar. Och de verkar ha undrat länge. Men Marvin Lamppa, som vi bor hos, har gjort en hel del forskning i ämnet och han vet mer. Det var något Isak ville smita ifrån, det anar man ju.
År 1892 stiger vår vän i land i Amerika, nu under namnet Isaac Lamppa, tar sig till Duluth i Minnesota där han öppnar ett boardinghouse tillsammans med sin nyblivna hustru Sofia, även hon från Norrbotten. Några år senare finns noteringar om att han köper han mark i Embarrass och anlägger ett stort jordbruk. Familjen får tolv barn, varav nio överlever, åtta söner och en dotter.
Allt detta får vi höra berättas om i Embarrass Town Hall, där släktmöte arrangeras med anledning av vårt besök. Jessus så många snälla gubbar som möter upp och nästan lika många damer och några yngre släktingar också. Och vips så känns dessa tre- eller fyrmänningar riktigt nära och kära. På riktigt faktiskt.
Och jag får i uppdrag att hålla tal så jag berättar om min farmor Elsa, född Lampa, och kärvheten och hjärtligheten känns tydligen igen även här på andra sidan Atlanten. Jag berättar om den där asken i trä där hon förvarade sina fotografier och om den där bilden som föreställde en välklädd tant och farbror framför en stor, blänkande bil. I bakgrunden tronade skylten, "The Lampa Store".
Javisst, det visar sig vara Isaks son Axel med hustru och där i the Town Hall finns Dennis, Axels son, som kramar om min pappa Olle med tårfyllda ögon. De har träffats tidigare när Dennis besökt Sverige och de pratar ivrigt, ömsom på engelska, ömsom på finska. För språket från de gamla hemtrakterna i Tornedalen har de behållit, de äldsta i släkten Lampa.
Ja jessus vilken resa. Jag tänker på Isaac och den andra nybyggarna som fick slita så hårt för att öppna upp marken. Idag är allt igenvuxet och snårigt. Kvar finns en massa Lamppa-ättlingar i sitgande ålder. De unga har flyttat till Boston eller Minneapolis eller andra storstäder. Samma glesbygd som här med andra ord.
"Har ni gruvor i Finland", frågar släktingen Earnie (tror jag det var).
I Finland? Jajjamän. Finländare är vad de tror att de är och det hjälper inte att vi förklarar att vårt gemensamma utgångsläge, byn Kainulasjärvi, faktiskt ligger i Sverige. Och det spelar väl ingen större roll. Länder och gränser, ja inte ens världshav, känns speciellt viktiga där i värmen och gemenskapen i the Town Hall i Embarrass, Minnesota.
Varför gav han sin iväg den där gången, Isaac? Ja det är en lång story som ni får veta mer om i min nästa blogg...
PS: Isacc är förresten den reslige mannen till höger, sedemera pastor i Embarrass Apostolic Lutheran congregation, dvs den lestadianska församlingen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar