Gamla högern med Reinfeldt i spetsen har bytt skepnad. Helt frankt snor de åt sig av någon annans identitet utan att skämmas det minsta. Drar på sig en trygg, statsbärande mantel och mässar gamla socialdemokratiska paroller. Då vill de väl samma sak också? Så enkelt och bekvämt för mig som väljare, Samma trygga, fast nytt och fräscht.
Varför blev inte Reinfeldt socialdemokrat istället?
Något väsentligt måste det ju vara som skiljer. Frågan är VAD. Inte lätt att veta. Bakom skenbart lika parollerna är färdriktningen otydligt och vag.
Vart styr skutan Sverige med skeppare Reinfeldt vid rodret? Besättningen verkar inte ha en aning. Matrosen svabbar samma däck för 5 skilling mer i penningpungen och tycks nöjd och då är väl allt frid och fröjd? Det gamla klass-samhället finns ju inte ens kvar längre när alla är medelklass. Eller?
Den stora frågan kvarstår; HUR ska resurserna fördelas mellan passagerarna på skutan Sverige? HAR alla fått det bättre? Den fattigaste har kanske höjt sig ett pinnhål, och den stora medelklassen säkert flera. De allra rikaste då? Ja, utan tvekan flera kliv. Smulor till folket medan vissa lagrar svulstiga brödkakor i sina välfyllda skafferier. Alla är nöjda och glada.
Rättfärdigar smulor åt många fyllda skafferier hos vissa? Det beror på. Det är det som är politik.
Men för att veta vilken skuta vi ska välja, måsta vi veta mot vilket mål den styr.
Eller så väljer vi att tryggt vaggas vidare i de blåa dyningarna, omhuldade av skepparens mässande ton; framåt, framåt kamrater, på färden där alla får vara med. Eller nästan alla. Vad hände med den lytta matroens som inte orkade svabba längre? Äsch, han var nog bara lat. Man måste VÄLJA att vilja. Se på mig, jag orkar ju!
Gungeli-gung, allt är bra, allt är precis som det ska, på skutan Sverige.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar