Kandidat ett, kvinnliga förebilder - Selma

Jakten på kvinnliga förebilder är igång. Fick genast tips på en kandidat av en facebookvän. Kandidaten är inte vem som helst, utan självaste Selma Lagerlöf.

Det, kan jag konstatera, var lite otippat.

För det första har Selma har varit död i sjuttiotvå år! För det andra vet jag väl inte så mycket om Selma som person, bara det viktigaste, som att hon är en fantastisk författarinna, en gudabenådad berättare, som fick Nobelpriset i litteratur 1909. Hon föddes och levde på Mårbacka och hade hon inte en kvinnlig vän?. Jag har för mig det. Ja det känns ju lite modernt och spännande!


Jag upprepar kriterierna, så att vi har förutsättningarna klara för oss:

En vuxen kvinna - ja det är ju inga problem.

Intelligent och klok är jag övertygad om att hon var, så där får hon ytterligare två poäng.

Nästa kriterium är glad. Var Selma glad? HOn ser bister ut på bilder och jag har för mig att jag hört någon väldigt gammal, knarrig inspelning (film, radio?) där hon låter torr, saklig och allvarlig. Men kan hon verkligen finnas på film. Måste genast googla födelse-, dödsdatum... Jodå, Selma levde fram till 1940, så jag minns nog rätt. Men något glad-poäng får hon inte.

Intressant då? Ja, det måste man ju ge henne. Första kvinnan i akademin och första kvinnliga Nobelpristagaren. Mer då? Googlar lite till...Hittar genast något intressant. Hon föddes med höftkulan ur led och haltade, ja visst ja. Där får Selma en extra symnpatipoäng. Min dotter föddes nämligen med höftkulorna ur led och fick ligga i rosenskena första månaderna. Lillgumman! Dessutom har båda jag och mamma svaga höfter. Sympati och igenkänningsfaktor alltså.

Återstår "vacker" och "gör roliga saker". Ja här ligger ju Selma lite risigt till. Jag har ingen aning om hon var en dam med humor. Vad gjorde hon? På filmsnutten har jag för mig att hon berättade att hon räddat Mårbacka från försäljning, Det var ju redigt och bra handlat. På wikipedia står det att hon var stillsammare och allvarligare än sina syskon. Läste Bibeln från pärm till pärm redan som liten. Nja, mer åt intelligent och intressant-hållet. Inget poäng för "gör roliga saker".

Någon gudabenådad skönhet var hon väl inte men det övervägs med råge av att hon deltog i kampen för kvinnlig rösträtt. Hon tog också avstånd från förföljelsen av judar i Tyskland på 30-talet. Allt enligt Wikipedia. Ja, man kan ju inte annat än beundra henne. Fler extrapoäng där Selma.

Tja, vad blir slutsatsen. En klar kandidat i min jakt på Kvinnliga Förebilder. Men mitt sista kriterium var "en kvinna som inte slutat leva!". Det är väl här Selma Lagerlöf faller, på målsnöret.

För trött för att summera poängen. Återkommer.

På jakt efter kvinnliga förebilder

Står i sovrummet och byter lakan och känner mig plötsligt så jäkla less.

Ärligt talat, hur kul är det att vara femtio plus?

 Det är knappt jag törs ställa frågan. Folk brukar bli så provocerade, speciellt kvinnor, och lite vasst svara att "Hur kan du säga så, det är ju nu man äntligen kan göra vad man vill." Som vad då, tänker jag.

Och det är ju klart, att nu när barnen är stora och lever sina egna liv långt hemmifrån, så har jag faktiskt tid att för första gången på sådär tjugo år, fundera över mig själv och vad jag vill.

 Jag står inför en brytpunkt helt enkelt.

Minns en annan tid av frustration. Jag var väl elva kanske, skulle snart börja högstadiet, och ville inte. Ville verkligen inte bli större, sluta göra roliga saker som att samla bokmärken, spela in långa program på bandseplaren med granntjejen, leka bollekar, hoppa rep. Jag ville verkligen inte stå på någon rökruta med maskaratunga ögonfransar och en Prince mellan fingertopparna och prata killar. Fy så trist!

Lite så känns det, fast tvärt om. Nu är allt avklarat. Jag har passerat en massa viktiga "milestones" som första kyssen, första kärleken, och andra, och tredje... Faktiskt hittat den där otroliga mannen, människan, som går att leva med, till och med skaffa barn med. Ett under, inser jag och tänker att jag borde minsann inte klaga.

Men nu är den där långa avvikelsen som sagt avklarad. Jag är tillbaka till elvaåringen som står där och blickar mot framtiden och tänker; "Jag vill inte!"

Faktiskt är ju det mesta redan passerat. Det är ju inte som att jag med fjärilgar i magen väntar på nya förälskelser eller fler underbara ungar. Eller nya utbildningen och det där drömyrket. Kanske är det nu vi ska renovera kök och kakla badrum. Eller gå långa promenader tillsammans bara vi två och skynda hem till något teveprogram. Inte vet jag om det låter sådär jäkla roligt. Inte så att det fyller upp tomrummet...

Tja, här står jag i sovrummet och inser att Kvinnliga Förebilder, det är vad jag behöver! Jag ska ut och leta. En vuxen kvinna, helst flera. Intelligent, klok, glad, intressant, vacker, som gör roliga saker. En kvinna att se upp till. En kvinna som är mitt i och inte slutat leva. Den är henne jag ute efter.

Jag börjar mitt letande nu! Återkommer med rapporter... I brist på annat inleder jag med en bild på en "femme fatale" som väckt känslor de senaste dagarna. No further comments...;)