Vad bidde det då? Det bidde ingenting!

Igår efter jobbet tittade jag in på videobutiken för att hyra några filmer. Gick där bland hyllraderna och spanade efter något intressant när jag stötte ihop med en gammal kurskamrat som genast drog iväg mig till en annan hylla längre bort.
- Har du sett den här? Den här är jättebra!
HOn höll upp fodralet till filmen "De ofrivilliga", en svensk rulle som jag definitivt hört talas om och som jag visste fått bra recensioner. Så bra, fredagskvällen räddad. Men lite konstigt att jag inte sett den, jag som brukar vara så snabb på att rycka åt mig allt nyutkommet försett med "skruvar och nycklar".
¨
Några timmar senare låg jag nedsjunken i soffan tillsammans med godispåsen. Men hallå! Vad var detta? Inledningsscenen tyckte jag mig känna igen, samma gjorde mannen. Kankse från någon filmrecension på teve tänkte jag och klickade mig hoppfullt vidare till nästa scen. Maria Lundqvist på den där pinsamma bussresan med den där jobbiga kvinnan som ville prata hela tiden. Vad fan! Jag måste ha sett filmen, fast jag inte kom ihåg händelseförloppet och inte slutet, men alla scenerna när jag såg dem.

Så här är det ofta och frågan infinner sig: Vad är det för idé? Att se en massa filmer och läsa böcker OM MAN ÄNDÅ INTE KOMMER IHÅG NÅGOT EFTERÅT? Är det bara njutning för stunden...

Diskuterar saken med mannen.
- Finns det kvar inom en tror du, bland alla samlade erfarenheter?
Ja, det tror han.
- Fast det är väl inte till någon nytta för en själv. Mer för barnen...

En massa förslösad tid, tillfällig njutning, känslor som väcks och släck - till ingen nytta. Känns ju inte bra alls!

Men någonstans inom oss måste ju varje litet frö, varje liten droppe, bidra på sitt sätt till den stora helheten, av det ständigt föränderliga jaget. Så måste det väl vara.

Och det är väl här barnen kommer in. På något sätt får väl de, indirekt, ta del av den stora erfarenhetsbank som vi jobbat till oss, generation efter generation... Det menar i alla fall mannen, som ligger med kudden på golvet och zappar mellan teve-kanalerna, i brist på filmupplevelse.

Jag säger som i sagan;
"Vad bidde det då?" Det bidde ingenting." Jag gick ut på långpromenad istället. Kanske lika gott det.