1. Ställ aldrig kafffemuggen eller annan vätska på pianot!
Katastrof, om mitt älskade piano skulle bli förstört. Jag blir alldeles kall när någon av tangenterna bråkar och plötsligt stumnar. Det har gått att fixa, hittills. Pianot bär så många minnen. Och symbolik. När jag var liten fanns pianon bara hos vissa familjer, som hade stora luftiga vardagsrum med parkettgolv och matsalsmöbler med kristallkrona. Det hade inte vi. Men en dag, när vi flyttat från lägenhet till ett "egnahem" som pappa byggt helt själv, hände det. Plötsligt förkunnade pappa: "Vi ska köpa ett piano!".
Och så blev det. Vilken lycka! Hela familjen åkte iväg till Åhrströms Piano mitt emot Hamnmagasinen och där inhandlades det näst finaste pianot som fanns, ett Schimmel var inte att tänka på. Det blev ett rakt, kantigt Rösler med blänkande tangenter och vacker klang, tillvkerat i något mellanbrunt träslag och säkert var det en uppoffring för mamma och pappa. Och kanske någon slags markör...
Nuförtiden står det hemma i vardagsrummet och det är alldeles mitt. Och jag kan sätta mig och spela när helst jag har lust. Mitt piano är ägodel No 1. Till och med viktigare än skorna:) Och ingen jäkel får ställa kaffekoppen på locket, eller hacka hårt på tangenterna, för då jäklar!
2. Smörj ögonfransarna med Nivea varje kväll.
Viktig levnadsregel som min mamma lärt mig. Och det funkar. Fransarna håller sig långa och friska. När jag var liten fick jag ibland uppskattande kommentarer av de vuxna, som; "Vilka vackra, bruna ögon hon har", eller "Vilka ögonfransar!" Jag behövde det, med tanke på att jag hade Malmbergets sötaste lillebror med världens charmigaste skrattgropar, som vann alla granntanters hjärtan. Om jag blinkade med ögonfransarna kunde jag synas lite grann, trots att jag var både tanig och blyg.
Ögonfransar är viktiga. De skyddar och ramar in. "Smörj in dem varje kväll", sa mamma när jag var tonåring, "så växer de och blir långa och fina." Ögonen är nummer ett, min viktigaste kroppsdel. Eller nja förresten, benen är ju viktigare, och armarna, och händerna och munnen som jag pratar med, och hjärnan som kan forma tankar och ta emot stimuli. Jag tar tillbaka "viktigast". Men de är en del av mitt "varumärke", som vi säger idag, fast vi pratar om levande människor med både kropp och själ.
Alltså, obligatorisk insmorning med Nivea varje kväll - lika viktigt som tandborstning.
3. Gråt ut när du är ledsen - så skapas plats för ny glädje.
Sist men viktigast: se till att släppa ut sorgen med jämna mellanrum. Lär dig känna efter, så du vet vad du egentligen känner. Tänk att det ska vara så svårt. Det har tagit många år att lära mig att gråta. Att förstå när jag är ledsen och inte godissugen, ängslig, rädd eller überhurtig. Gråt är supereffektivt för att kunna fylla på med ny glädje. Och det håller ångesten i chack.
När barnen var små och jag såg att de svalde och bet ihop om tårarna, brukade jag säga;:
"Gråt när du är ledsen. Tårar är som klara diamanter när de rinner ned för kinderna. Men om man stänger dem inne, blir de till små, svarta stenar i hjärtat". Det tycker jag var väldigt klokt sagt. Kanske den viktigaste lärdomen jag gett dem.
Så gråt!
Tja, det är mina tre viktiga levnadsregler. Behöver man fler?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar